Påven Franciskus vittnar om nytt hopp - många frågor står öppna

Habemus Papam… ”och VILKEN påve!”. De första reaktionerna och kommentarerna efter valet av den fromme Jorge Mario Bergoglio som Petri efterträdare präglades av förvåning och frågor, lättnad och glädje. Efter en första smekmånad med världens media förefaller Påven Franciskus ha ett fortsatt gott förhållande till pressen och ett nytt sätt att föra ut Kyrkans budskap tycks vara på väg. Det oväntade i valet var kanske inte så oväntat när allt kommer omkring. H.H. Franciskus stämmer in väl på den profil som kardinalerna sökte: en Påve som kan vara ”förnyare” samtidigt som han är fast förankrad i Kyrkans tro och evangeliets sanning. Vad händer nu? Vilka vägar öppnas för den ”nya evangelisationen”, den vittnesbörd och förkunnelse som vill nå alla dem som ännu inte ser den korsfäste Kristus som den enda Vägen? Kommer Latinamerikas många unga att ge Kyrkan ett nytt ansikte? Blir det någon försoning med de av Kyrkans traditionalister som befinner sig i schism? Jesuiten Franciskus har visat en personlig stil av enkelhet och öppenhet som mötts av positiv respons på många håll, såväl inom som utom Kyrkans synliga gemenskap. Det verkar hoppfullt, samtidigt som en hel del svårigheter är att vänta på flera områden. Frågorna är legio och förväntningarna är stora. Bland de budskap om evangeliets aktualitet som hittills betonats anas både den omtalade lärdom som hör jesuitorden till och en pastoral omsorg för de fattiga och sårade. Den marianske Påven har predikat om människans broderskap och Guds Barmhärtighet på ett sätt som pekar på Kyrkans förnyelse och får många att känna ett glädjefullt hopp. Må Gud rikligen välsigna Guds tjänares tjänare. Be för vår Helige Fader Franciskus!