Kyrklig krishantering

På amerikanska nyhetssajten National Catholic Reporter skriver journalisten John L Allen regelbundet under rubriken "All Things Catholic". 27 augusti publicerades där en längre recension av den ännu inte översatta italienska reportageboken "Attacco a Ratzinger". Boken handlar om vår så ofta orimligt kritiserade Påve Benedikt XVI:s sk PR-problem.

I ett mer generellt avsnitt om hur sk kriser idag hanteras i media - som typiskt exempel används snedvridningen av Påvens uttalanden på vägen till Afrika 2009 - framhåller Allen två begrepp som tycks träffa huvudet på spiken. Det är två för min del helt nya begrepp, myntade av framstående mediaexperter: "crisis capitalists" (Eric Dezenhall) och "moral entrepreneurs" (Massimo Introvigne).

Enligt amerikanen Dezenhall, vars teser alltså tas in i bedömningen av boken och dess beskrivningar av den kyrkliga krishanteringen, dyker det alltid upp många aktörer när någon känd person hamnat i ett krisläge: "reporters, victims, bloggers, tweeters, plaintiffs' lawyers, regulators, legislators, non-governmental organizations, activists, short-sellers, anonymous sources, technical experts, analysts, media hounds, opportunists, and a cavalcade of amateur crisis experts".

Det handlar med andra ord om en ansenlig skara opportunister och profitörer. Beroende på omständigheter och vad frågan handlar om blir mediestormen mer eller mindre massiv. I vissa fall torde bara ett fåtal av de ovan uppräknade aktörerna vara aktiva, medan det i andra fall är de flesta med på banan samtidigt.

Att försvara sig mot ett så pass omfattande drev utan att framstå i negativ dager torde vara i det närmaste omöjligt. Kritiken som riktas mot Påven också av Allen själv ter sig därför, även om det här rör sig om ett välvilligt försök till konstruktiv kritik, inte helt och hållet rättvis. Visserligen hade flera problematiska situationer sannolikt kunnat förhindras. Å andra sidan ligger initiativet bara delvis hos den person som utsätts för mediebevakningen, varför valet av vad som skrivs - och ansvaret - nog mera borde ses som medias egna problem. Läser man Allens hela artikel framstår misstolkningarna av Påvens uttalanden långtifrån alltid till Påvens nackdel. Om media väljer att göra en skev vinkling eller en svag historieskrivning är det nog alltsom oftast media själv som misskrediteras av läsarna. En hel del av frågorna i boken och recensionen tycks i vart fall vara värda en stunds reflektion.