Vid generalaudiensen den 9 november ägnade sig Påven H.H. Benedikt XVI helt åt den relativt okända kvinnliga ordenssystern Marguerite d´Oingt, den helgonförklarade fransyska som på 1200-talet ledde ett kartusiankloster och bland mycket annat skrev den första kända skriften på det provencalska språket. Att få läsa om denna kvinna i det senaste numret av L´Osseravtore Romano var en överraskning. Påvens presentation var däremot inte oväntat en handfast, klar och uppbygglig läsning.
I den spiritualitet som den högadliga och fint bildade Marguerite omfamnade fanns en ständig kontemplation inför Guds Kärlek och Kors, den frälsande Kristi Passion som ständigt vill visa oss vägen. Varje dag "läste" hon Kristi liv som genom att titta på en stängd bok i Kristi hand, och "when she had looked at it well, she began to read the book of her own conscience, which showed the falsehoods and lies of her own life". Denna "läsning" pågick med stor omsorg och trohet för att hon så småningom så skulle rena sitt eget liv att hon med Guds nåd skulle få se boken invändigt, dvs närma sig mysteriet av Guds Treenighet.
Med god hjälp av sådan bön och självrannsakan kunde också klostrets hela disciplinära yttre liv stå på fast grund. Att döma av Marguerites efterlämnade skrifter präglades hennes andliga liv inte alls av olika skeden utan fastmer av kontinuitet, då hon själv tycktes uppfatta hela livet som en "renande vandring" på väg mot målet/framåt/uppåt - till "full konfiguration" med Kristus.
Enligt Påven är helgonet ett föredöme som "invites us to meditate daily on the life of sorrow and love of Jesus and that of his mother, Mary". Genom att betrakta Kristi kärlek till oss föds styrkan och glädjen att svara med samma kärlek, "placing our life at the service of God and of others".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar